En inledande förklaring

Jag har rest jorden runt. Men jag sitter fortfarande kvar i sovrummet. Kan inte ta mig ur den här resan, det finns så mycket att se. Människornas fotspår inpräntade i jordytan, rangerbangårdar som bildar oavsiktliga konstverk. Miljoner hemligheter och mysterier att upptäcka när man äntligen kan färdas som man vill kors och tvärs över hemplaneten. Kulturens och naturens två världar bjuder på olika typer av upplevelser, båda lika laddade med ständigt nya frågor och en och annan insikt.

Bilder av vår värld från ovan. GoogleEarth har tagit en syntetiskt variant av astrounauternas upplevelse in i mitt sovrum där jag sitter vid datorn. Jag vet att det inte är verkligheten jag ser, egentligen. Det är, som, i en välbekant actionrulle, en bild av verkligheten. Men som modern människa har jag lärt mig att acceptera det ändå, som representation för det som finns.

Bilderna i Google Earth är frusna ögonblick av den mänskliga artens begåvningar och brister. Från helikoptersmattret och de och de brinnande oljefälten i Irak färdas jag med en knapptryckning till det stilla lugnet över en myrmark i det inre av Sibirien. Sådana resor ger oväntade perspektiv. Platserna existerar samtidigt på helt olika villkor. Från Sibirens lugn kan vi ta oss till de stängda amerikanska villaförorterna, de artificiella paradisen där varje hus har en auzurblå pool på baksidan och en bred garageuppfart.

Där ligger hela jävla hemvärlden. Och jag kan inte bestämma mig för om den är väldigt väldigt stor eller alldeles för liten. För båda känslorna finns där. Men den mest påtagliga och kvardröjande känslan är att jag känner mig hemma – överallt – det är min planet. Läste en intervju med Kevin Kelley som i början på 90-talet sammanställde bokverket The Home Planet från tusentals satelitfoton. Han beskriver det som en verksamhet som leder till nya insikter:

Before I did the book, I used to daydream I was in space - say, ten or twenty-five thousand miles up, looking down at the earth. I spent a lot of time trying to comprehend the environment in that sense - how far we really are from the sun, how big the moon is. I was trying to create a model in my mind that was accurate, because commonly available models are not very accurate.
Understanding our place in that broader context has become more and more important to me. As one astronaut said, "The first day or so we all pointed to our countries. The third or fourth day we were pointing to our continents. By the fifth day we were aware of only one Earth."

Man kan förstås ställa sig en mängd nya frågor när man rör sig över världen. Det bör man göra. Som: vad gör vi med planeten (en given fråga), hur väl känner vi planeten, hur olika villkor kan människor leva under? Svaren på sådana frågor bör motivera till handling.

Men bortom frågorna är det bara bilderna i sig som gör resan omöjlig att motstå att återvända till. Vår värld. När man får tillfälle att se den lite från ovan, i kretsbanans trygghet, då är den ren poesi.

Den här bloggen använder jag för att samla några av de visuella ögonblick jag sparat från upptäcksresorna. Detaljer, överblickar, obegripligheter och utropstecken.